Senaste inlägget skrevs i september, dvs nästan 5 månader sedan. Det finns många anledningar till detta. Jag har avslutat mina studier, samtidigt som jag har börjat på ett nytt jobb och flyttat från Göteborg till Växjö.

Jag jobbar numera som utbildare inom IT, riktat mot funktionshindrade arbetslösa vuxna.

Det är sjukt intressant och ger mig väldigt intressanta insikter i hur teknik och teknikovana människor interagerar. För varje dag som går inser jag mer och mer hur totalt ologisk och oförklarbar en dator är. Jag lär ut saker utan att kunna förklara varför det är så. Varför är det dubbelklick ibland och ibland inte? Varför är tab-tangenten två motsatta pilar, medan ”ctrl” uttrycks i bokstäver? Var ska jag spara mina filer och varför ska jag spara dem? Etc.

Till slut lyckas jag i alla fall, oftast. Mina elever lär sig de där totalt ologiska sakerna som inte går att förklara, och de lär sig att hantera en dator. Så på ett sätt kan jag vara glad att programmerare, programdesigners och andra utvecklare inte har någon pedagogisk förmåga. Det ger mig jobb. Å andra sidan lämnar det stora grupper utanför i samhället. Det ska inte vara så svårt att använda en dator som det är idag. Visst går det framåt, vissa saker blir faktiskt lättare. Vi är på väg bort från filsystem och mappar, vi är på väg bort från krångliga installationer av program, vi är på väg bort från tangentborden med massa knappar som vi knappt använder (ärligt talat, hur ofta använder man F-tangenterna länst upp på tangentbordet?).

Jag kommer fortsätta att uppdatera liteomit.se då och då, med fortsatt fokus på användbarhet och utifrån den något teknikovanes perspektiv. För än så länge behövs det en bryggor mellan teknik och människa och jag hoppas att jag kan göra någonting där.

Andra bloggar om: användbarhet, jobb, tangentbord, tankar

Inga liknande inlägg.